Historik

Styrelse

Information om strup-
och munhålecancer


Hur ansöker man?

Blanketter

Årsredovisning med verksamhetsberättelse

Presentation av beviljade ansökningar

Länkar

Kontakt

Hem



Presentation av beviljade ansökningar


Fyra logopedstudenter på studieresa i New York
Den 22:e februari satte sig fyra förväntansfulla logopedstudenter på tåget ut till Kastrup. Det var dags för en fyra veckor lång studieresa som skulle tillbringas vid New York University. Det var sjätte gången som logopedstudenter från Lunds Universitet fick möjlighet att åka till New York för att se hur både utbildning och klinisk logopedi fungerar på andra sidan Atlanten. Under dessa fyra veckor hann vi vara med på både föreläsningar samt göra många studiebesök och auskultationer inom flera olika verksamheter.

Ett av studiebesöken var förlagt på Bellevue Hospital. Bellevue Hospital ligger på Manhattan i New York och är ett sjukhus som drivs av New York stad. Detta innebär att de flesta av sjukhusets patienter saknar en privat sjukförsäkring. De har istället en statlig försäkring som täcker en större del av sjukvårdskostnaderna. Under vårt besök på Bellevue fick vi möjlighet att träffa dr. Cathy Lazarus. Hon är logoped och arbetar huvudsakligen med röststörningar, med personer som laryngektomerats samt dysfagi (ät- och sväljsvårigheter).

Dr Lazarus berättade en hel del kring sjukhusets rutiner för patienter som genomgår en laryngektomi. Vi fick under dagen också möjlighet att träffa patienter på hennes mottagning. Dr. Lazarus berättade att patienterna opereras på Bellevue, med en liknande teknik som i Sverige. Tidigare använde sjukhuset oftast Bloom-Singers ventil men man har mer och mer gått över till att använda Provox, då de upplever att dessa har längre hållbarhet. Operationen och bytet av röstventilen är kostnadsfritt för patienterna. Däremot måste de själva stå för kostnaderna för andra hjälpmedel och tillbehör såsom Servoxapparater och handsfree.

Dr Lazarus upplevde att det var fler patienter i USA som strålades och genomgick partiell laryngektomi än i Sverige. Här i Sverige utför man alltså, enligt hennes åsikt, oftare en total laryngektomi utan ett föregående försök genom att utföra en partiell laryngektomi. Logopedens roll i teamet kring patienten som blivit laryngektomerad är att informera patienten före operation och samtidigt visa upp de nya möjliga röstkällorna. Till skillnad från hur det, i de allra flesta fall, fungerar vid Universitetssjukhuset i Lund så får patienterna inte träffa en redan laryngektomerad patient innan operationen. De får dock möjlighet att se en film för att se hur rösten kan fungera efter operationen. Logopeden träffar patienterna först tre till sex månader efter operationen. Att det går så lång tid beror helt enkelt på att väntetiden på Bellevue är så pass lång och har inga medicinska orsaker. I väntan på att få träffa logopeden får patienterna använda sig av en alternativ röstkälla, exempelvis Servox. När patienterna fått sin röstventil insatt träffar dr. Lazarus dem vid fem till sex tillfällen för att de ska komma igång med den nya tekniken.

I New York verkar det inte finnas någon patientförening för laryngektomerade som fyller den funktion som Mun- & Halscancerförbundet gör i Sverige. På ett annat sjukhus i New York fanns det möjlighet att gå med i en grupp där personer som laryngektomerats träffas. Det fanns även en stödgrupp för cancersjuka dit många patienter vände sig. Dessa grupper verkar dock inte vara lika inriktade på sociala aktiviteter som den svenska varianten. Det var intressant att träffa dr. Lazarus och se henne arbeta. Hon var mycket trevlig och ödmjuk, men samtidigt väldigt professionell och effektiv i sitt arbetssätt. Det var också mycket tänkvärt att få en inblick i det amerikanska sjukvårdssystemet, vilket skiljer sig väldigt mycket ifrån hur vi har det i Sverige.

Våra fyra veckor i New York gick alldeles för snabbt. Som helhet var resan mycket lärorik och intressant. Vi har lärt oss mycket nytt som vi förhoppningsvis kommer att ha nytta av när vi inom snar framtid kommer ut till den kliniska verkligheten.

Vi vill rikta ett stort tack till Stiftelsen Laryngfonden som gett oss möjlighet att åka på detta kunskapsberikande äventyr. Resan kommer att vara ett minne för livet och utan de bidrag vi fick hade resan varit en omöjlighet.

Vänligen,
Karin Åkesson, Emma Kristoffersson, Karin Öjehagen och Carin Gustafsson,
Logopedkurs 26, Lunds Universitet.